ännu en hyllning till jens lekman
nu skulle jag känna för att springa rätt ut över ett stor fält eller åker eller nåt. jag skulle springa så hårt jag orkar, skrika lungorna ur mig, och om jag faller är det bara att ta sig upp igen och fortsätta springa, ända tills alla krafter är slut. då skulle jag bara ramla ner på stället och ligga där i timtal och titta när molnen far förbi.
men istället tar jag nog och lagar kokosbollar och lyssnar på jens lekman. han kan fixa allt :)
men istället tar jag nog och lagar kokosbollar och lyssnar på jens lekman. han kan fixa allt :)
Kommentarer
Trackback