sjuhelsikes

En av de värsta känslorna man kan ha är när man bråkar med sin älskade. Och speciellt när det är över en sak som kunde avstyrts om man helt enkelt hade tänkt efter lite före. Sen när man till slut förstår hur den andra känner sig, då kan det verkligen vända. Man inser hur djupt det tog, och kan jobba sig ur det därifrån. Mitt hjärta går verkligen i bitar de gånger Juanco och jag bråkat. Jag har nog inte helt vant mig vid att dela mitt liv med någon så nära, jag måste lära mig att inte bara ta mig själv i beaktande, vi är ju faktiskt två. Och det ska vara ömsesidigt. Lika regler för båda. Jag får väl klistra upp post-its med "Tänk!" skrivet på dem i hela huset, tills jag kommer ihåg det själv. För jag vill inte bråka över saker som egentligen är onödiga. Det bästa med att bråka är ju att man lär sig mer om varandra, får förståelse över hur den andra parten resonerar och ser på saker och ting, och såklart att man slutar bråka till slut.

Så förlåt Juanco, för att jag inte tänker efter före.

Mycket nytt sen sist. Inget mera Varberg, inget mera skola och Event Management. Numera gäller Åland, söka jobb och snart sambo med Juanco. Det ni.

Så var julafton över. Vi råkade få med en kasse med juldekorationer bland alla julklappskassar, och jag blev anklagad för att ha tagit med den. Det hade jag inte. Annars har vi ätit mycket, som sig bör, men ändå inte så mycket som vi brukar. Ett förlåt riktat till dem vars godjulmess jag inte svarade på. Det blir rätt dyrt sinni. Måste lite tänka på ekonomin, hur skruvat det än låter. Min hårfärgning blev misslyckad, den verkade inte ta alls. Men jaja, fick presentkort på KlippUpp, så man kanske borde ta och fixa det ordentligt för en gångs skull. En trevlig jul i allmänhet, trots att det kändes lite stressat och aningen halvdant. Men nu är det 5 dagar tills Juanco kommer hit, så jag är glad :) hoppas bara det går fort.

Varför ska allting krångla!?! Och massa på en gång.

För nån månad sen tyckte jag att jag hade mognat och utvecklats jättemycket, det hände så mkt nya saker, och jag växte som person, men nu kommer det bakslag hela tiden. Jag blir som i en bubbla, och tänker inte klart. Jag vet att allting löser sig till slut, men jag vill inte va med om biten fram tills dess.

Den här veckan har vart bra för min plånbok. I torsdags, den 4e, fick jag både studiestöd och skatteåterbäring. Ka-ching! Och idag fick jag reda på att jag fick min stipendieansökan godkänd. Ka-ching ka-ching! Perfekt såhär i juletider.

Dessutom sparade jag 60 kr på tågbiljetten hem och littegrann på buss/pendeltågsbiljetten. Oh så bra.

Det luktar kokosbollar på tåget, och då påminns jag om att jag glömde halva min megaboll, som jag lagade igårkväll, i kylen hemma. Den mår nog inte så bra när jag kommer hem på söndag.

Skulle beställa tågbiljett på sj.se, och jag hade betalat och allt, men det kom inget beställningsnummer. Så nu sitter jag och ringer kundtjänsten stup i kvarten för att fixa numret, inte så kul att ha betalat för en biljett som man sen inte kan hämta ut. Men det är så himla långa telefonköer, och det blir bara värre för varje gång. Nu senast var jag nr 26, då känns det lite bittert att jag inte hängde kvar när det var "bara" 17.

Köpte en webbcam idag, Logitech Quickcam E2500. När jag kom hem och packade upp och skulle  installera programvaran så kom den trevliga överraskningen att den inte är kompatibel med mac.. Så kikade jag runt lite om det fanns att ladda ner nånstans, men icke. Inte ens på Logitechs hemsida. Undrar om jag vågar plugga i den ändå och hoppas att den funkar? Eller om den bara kraschar..

Åhh, jag som har längtat så länge efter en cam, och nu när jag hittade en relativt billig så ska det såklart inte funka på min dator.

Den som läst senaste Xit och reportaget om Oriel Joans borde ha sett att Zandra skriver:

"Efter lite snabbt googlande på Lars Bomansson hittar
man en blogg där en tjej skriver att det sägs att ”allt Lars
Bomansson rör vid blir till guld”.
Lars skrattar lite när han hör uttrycket.
– Jag skulle gärna vilja att det vore så. Men kul att höra
att någon gillar musiken så mycket."

Och vem är det inte som sagt det, om inte lilla nörden och wannabe-groupien Mie!

Just nu känner jag mig starkare än nånsin. Jag har min underbara karl, även om han inte är här just nu. Jag har stått upp och vart ärlig mot C och inte fört honom bakom ljuset nå mer. Jag har blivit lite inhoppsmamma, och sköter det okej. OCH jag ska lära mig mindfulness. Så förhoppningsvis blir jag mer medveten om mig själv och det jag gör. Jag har svårt att fokusera på det som händer just i det ögonblicket, istället är mina tankar nån annanstans, vem vet var, och jag går liksom på autopilot, är rätt apaptisk och lämpar över beslut på alla andra. Jag kan tro att det är väldigt tröttsamt för alla omkring mig, när jag inte ens kan komma med nåt så enkelt som tips på middag eller vilka kläder nån ska ha. Men nu ska det förhopnningsvis bli ändring på det. Det här är nåt jag borde gjort för längesen.

Förut har jag alltid sett mig som en som blir kär väldigt lätt. Men nu börjar jag undra. Det kanske är så att jag har väldigt lätt att falla för någon eller bli förälskad i någon, men det har i princip alltid bara varit ytligt. Lite svårt att förklara när man inte har de rätta orden.. Men sen när det blir riktigt på riktigt, då är det andra bullar. Det är som en helt annan känsla, allt man trott ordet "kär" betydde förut blir omkullkastat. Det blir så mycket större. Och dessutom när man har den underbara turen att känslorna är ömsesidiga. Då känns det att det är på riktigt. Nu är det på riktigt.

Ohh, vad hon är glad!

Åh, nu tycker jag ännu mer om att åka tåg! Är påväg till Sthlm nu, via Gbg, och hamnade bredvid en sjukt trevlig kille från Partille, från början Eritrea. Jättesocial och glad, och han började prata med alla omkring oss. Veddie och Pontus tvärs över gången, tanten med sitt sömniga barnbarn framför och en tjej som jobbar på McDonalds som satt snett bakom. Stackars Pontus har fobi för att åka tåg, och i början gick han bara fram och tillbaka i gången och försökte varva ner. Sen började han och Veddie tumbrottas, och då gick det bra resten av resan :) Veddie var världens skönaste person också. De två och tjejen steg av i Skövde redan. Lite synd.

Snart är det fredag, och jag längtar ihjäl mig!

I övrigt ska jag fixa andra skedet med körkortet idag, ut och köra kl 14, teori kl.17, sen mer teori imorn samma tid. Och efter det är det i princip fredag! :D

Åh vilken härlig stämning det var på IP idag! Sista ligamatchen för säsongen mellan IFK Mariehamn och FC Honka, där Honka hade fått ligaguldet om de vann matchen. Vilket de inte gjorde, moahahaha! Wirtanens avgörande mål i 90' kändes nästan overkligt, men jäkligt kul. Även om det inte gjorde nån skillnad för IFK i tabellen så är det ju alltid kul med vinst.

GMM hade nån sorts sambatrumma med sig, och shit vad kul det var! Jag har saknat matcherna hela hösten, och nu råkade jag tajma in min hemkomst såhär bra, det var värsta karnevalskänslan på läktaren. Även om inte hela publiken var på  g, så var jag i mitt esse iaf. Med Tojjas MIFK-mössa på huvet, och tofsen svängandes. :)