Om beröring och närhet.
En rätt konstig sak med mig är att ibland bara älskar jag när någon rör vid mig, även om det bara är i misstag. Andra gånger får jag rena äckelkänslan. Det beror helt på vem det är (inte så konstigt ändå kanske).. Det är främst när nån i min familj, eller ibland även mina kompisar rör vid mig som det känns konstigt. Jag vet inte riktigt varför. Det bara känns konstlat och fel, och opassande. Det kanske ligger nåt psykologiskt bakom, vad vet jag.. Den sortens beröring jag gillar är ju inte helt oväntat sån av killar. Gärna efter några promille och på ett dansgolv. Det vet alla som vart ut på krog med mig ;)
Jag saknar nog bara nån sorts närhet. Alltså inte bara sådär allmänt, utan jag vill ha någon att kramas med när jag känner mig ensam. Jag vill ha någon jag kan dela allt med och som känner mig utan och innan och vet precis hur han ska muntra upp mig om jag är nere. Kunna trycka på rätt knappar..
Jag saknar nog bara nån sorts närhet. Alltså inte bara sådär allmänt, utan jag vill ha någon att kramas med när jag känner mig ensam. Jag vill ha någon jag kan dela allt med och som känner mig utan och innan och vet precis hur han ska muntra upp mig om jag är nere. Kunna trycka på rätt knappar..
Kommentarer
Trackback