sjuhelsikes

En av de värsta känslorna man kan ha är när man bråkar med sin älskade. Och speciellt när det är över en sak som kunde avstyrts om man helt enkelt hade tänkt efter lite före. Sen när man till slut förstår hur den andra känner sig, då kan det verkligen vända. Man inser hur djupt det tog, och kan jobba sig ur det därifrån. Mitt hjärta går verkligen i bitar de gånger Juanco och jag bråkat. Jag har nog inte helt vant mig vid att dela mitt liv med någon så nära, jag måste lära mig att inte bara ta mig själv i beaktande, vi är ju faktiskt två. Och det ska vara ömsesidigt. Lika regler för båda. Jag får väl klistra upp post-its med "Tänk!" skrivet på dem i hela huset, tills jag kommer ihåg det själv. För jag vill inte bråka över saker som egentligen är onödiga. Det bästa med att bråka är ju att man lär sig mer om varandra, får förståelse över hur den andra parten resonerar och ser på saker och ting, och såklart att man slutar bråka till slut.

Så förlåt Juanco, för att jag inte tänker efter före.